Movement Strategy/Recommendations/Manage Internal Knowledge/sv

This page is a translated version of the page Movement Strategy/Recommendations/Manage Internal Knowledge and the translation is 100% complete.
Förvalta intern kunskap

What

En kort video om denna rekommendation.

Vi ska göra den interna kunskapen i vår rörelse lätt att uppfatta, upptäcka, konsumera och anpassa för alla bidragsgivare. Det kommer att underlätta för hållbarhet och motståndskraft, individuell och organisatorisk kompetensutveckling samt tillväxt på ett rättvist sätt i alla gemenskaper.

All intern kunskap som produceras i vår rörelse hör till rörelsen. Vi ska se till att kunskapen går att hitta och är användbar för alla deltagare, så att lärande och tillväxt underlättas. Vi ska etablera en grund för intern kunskap (både ny kunskap och existerande som byggs på) och avsätta personal för innehållsförvaltning (inklusive upptäckbarhet och kvalitetssäkring) och användarstöd. Detta kompletteras med en tjänst eller databas för att matcha samman partners för kunskapsutbyte, så kallade peers.

Changes and Actions

  • Underlätta för dokumentationskultur, både som en del av Wikimedias arbete och utvärdering och som ett resultat i sig själv. Detta görs genom resurser för att skapa dokumentationskultur inom nyckelområden, exempelvis kapacitetsbyggande, påverkan, partnerskap och teknik.
  • Upprätta ett system som fungerar som en kunskapsbas, med tillgång till rörelsens alla resurser för lärande.
    • Utforma kunskapsbasen så att den är användarvänlig, funktionell, mångspråkig, sökbar och inbjuder till deltagande, så att den kan lagra rörelsens alla interna kunskapsresurser. Då vet bidragsgivare vad som finns och var de kan hitta det.
    • Skapa tydlig dokumentation om infrastrukturutveckling och skalbarhet, för att på ett transparent sätt engagera fler rörelseintressenter.
    • Uppmuntra skapande av metadata för varje del av den interna kunskapen, för att stödja hur lätt det är att hitta genom sökverktyg.
  • Uppmuntra tillväxt och underhåll av kunskapsbasen genom dessa arbetssätt:
    • Uppmuntra till arbetsomgångar med specifika fokus, för att undvika skenande kostnader och tidsåtgång.
    • Anpassa innehåll, utbildning och lärande efter lokala kontexter och engagera flera olika gemenskaper för att säkerställa att kunskapen blir tillgänglig i flera former.
    • Bidra med engagerad personal som hanterar innehåll, upptäckbarhet, kvalitetssäkring och användarstöd. De kan också underlätta för personer att hitta varandra för kunskapsutbyte.
    • Stödja framtagande av rapporter som mäter och utvärderar rörelsens framgångar på ett korrekt sätt. På så sätt skapas bättre medvetenhet och möjlighet till väl avvägda prioriteringar.

Rationale

Trots vår rörelses framgång i att skapa en öppen och samarbetsbaserad encyklopedi, har vi inte haft så stor framgång när det gäller att hantera vår egen interna kunskap: att förstå och mäta framgång i relation till våra mål, att lära sig nya färdigheter, dela goda exempel och vara mer ansvarsfulla mot varandra. Tillgänglig information kan vara inaktuell, ofullständig och inkonsekvent. Det resulterar ofta i dubblerad ansträngning och missade chanser att bygga på varandras erfarenheter. Det blir i sin tur ett hinder för att rörelsen ska växa, vilket påverkar vissa gemenskaper mer än andra. Det blir också ett hinder för maktfördelning, eftersom tillgång till kunskap förbättrar ens arbetsinsats (operativt, tekniskt, när det gäller bidrag, verktyg, kontakter med mera).

Att hantera och dokumentera kunskap är aktiviteter som tar tid och kräver utveckling av specifika förmågor. Att jobba med detta upplevs ofta som mindre engagerande än det arbete som brukar locka volontärer. Följaktligen dokumenterar ofta rörelsens medlemmar (särskilt volontärer) sina aktiviteter och kunskaper otillräckligt eller inte alls. Det leder till en brist på institutionellt minne, eftersom dessa personers odokumenterade erfarenheter, kunskap och kontakter förloras om personerna lämnar rörelsen. Att ha en god intern kunskapshantering är nödvändigt för att introducera nya bidragsgivare och hjälpa dem att utveckla sina förmågor. Det är också nödvändigt för att släppa fram nya ledare, för att små gemenskaper ska kunna växa och för att stora gemenskaper ska bli mer motståndskraftiga och flexibla.